Att tillverka en släktbok

Nu är jag äntligen färdig med släktboken jag gör till min mor på hennes 85-årsdag. Det är den andra boken jag gör nu och även om det är mycket jobb är det alltid lika roligt att överlämna en så speciell present.
Jag har sett många funderingar på nätet om hur man kan få en släktbok tryckt. Det finns ju numera ganska många tryckerier som ägnar sig åt s.k. ”print-on-demand”. De flesta har emellertid färdiga format som man skall skriva in sin text och lägga in sina bilder i, andra är mest inriktade på författare som vill ha lite större upplagor än vi släktforskare är ute efter och har därför ganska höga priser för första exemplaret – eller igångsättning som de kallar det. Jag har båda gångerna tryckt min bok själv och sedan anlitat en bokbindare för att göra en vacker bok av det. Det går alldeles utmärkt att printa ut boken på en högklassig bläckstråleskivare. Själv använder jag en några år gammal hp psc 2510 photosmart och den ger mycket bra kvalitet om man använder rätt papper. Observera att jag inte använder dyrt fotopapper utan högkvalitativt vanligt papper. Första boken tryckte jag på ett ganska tjockt papper – 110gram – med en något beige ton. Det heter Linné som används ganska mycket i praktböcker med foton. Anledningen till att jag använde så tjockt papper var att jag inte ville det skulle lysa igenom när jag tryckte på två sidor. Det blev jättesnyggt, men var nog onödigt kraftigt för bokbindaren.
Senare har jag kommit på andra sätt att göra det på något tunnare papper – 90 grams. Ett sätt är att ställa in skrivaren på en mörkt grå nyans i stället för helt svart. Ett annat sätt som jag använde senast är att välja ett mycket slätt och ganska blankt belagt papper av hög kvalitet. Genom beläggningen suger inte bläcket in i papperet utan lägger sig på ytan och lyser därför inte igenom. Det är emellertid viktigt att ställa in skrivaren på rätt papperskvalitet så den inte ger ifrån sig för mycket bläck för då kan det kleta innan det torkar.
Om man inte har en skrivare som skriver på två sidor i ett svep måste man skriva ut boken på en sida och sedan vända papperet och skriva på andra sidan. Mitt råd är att prova med tomma papper där man markerat UPP och NED för det är lätt att man vänder sidorna fel så andra sidan blir upp och ned, skrivet på samma sida som den första eller får fel text på baksidan. Det är också viktigt att förstasidan får torka i kanske en kvart innan man skriver igen. Se också till att bläddra som en kortlek i sidorna innan de läggs i skrivaren för att bli av med all statisk elektricitet annars klistar sidorna gärna ihop så två sidor matar fram samtidigt och då blir det ju fel text på andrasidan. Om det är kortare kapitel eller mycket bilder, som ju ger strävare yta, brukar jag faktiskt mata sida för sida för att vara säker på att allt skall bli rätt.
Jag har alltid skrivit ut två exemplar av släktboken. Ett skäl är att jag vill ha en obunden omgång kvar, ett annat är att jag då alltid får en extra sida om något skulle bli fel i trycket och då kan välja den snyggaste för den bundna boken.
Jag har inte testat det men jag skulle tro att man kan ta sina filer och gå till exempelvis Arkitektkopia eller Allfoto eller någon annan kopieringsbyrå och få sin släktbok utskriven på deras färglaserskrivare för en rimlig penning.
Att sedan binda boken visade sig vara lite svårare. De flesta bokbinderier arbetar maskinellt med stora upplagor och ganska tråkiga bindningar. Jag sökte ett hantverksmässigt arbete så jag det skulle bli en vacker bok. Den första boken bands av Saras Bokbinderi i Göteborg, men de verkar ha upphört med sin verksamhet. Man måste hitta en bokbindare som ägnar sig åt att binda in gamla häftade böcker i tidsenliga band. De kan göra enstaka exemplar av dina egna alster också. Här i Frankrike fann jag en kvinna i Montpellier. Jag vill ha konstläderband med marmorerade pärmar och präglad ryggtext som i gamla tiders böcker. Kostnaden för en bok på mellan 150 och 200 sidor ligger på ungefär 700-1000 kronor, men då blir det riktigt snyggt. Det var lite problem här i Frankrike med ryggtexten på boken eftersom jag ville ha texten ”SLÄKTBOK för N.N.” Ä är ju ingen bokstav som man använder men lyckligtvis har franskan två lösa punkter som kallas ”trema” och kan sättas ut lite där man vill. Det hade ju inte blivit så kul utan prickarna.
Lite skall jag väl säga om inlagan också. Jag använder mig av Disgen för att skriva ut min släktbok. Jag har inte vågat använda funktionen Släktbok ännu utan skriver ut avsnitt för avsnitt och ser till att de efterföljande avsnitten börjar på rätt sida.
Det är alltid uppskattat av den som får boken att alla nu levande personer samt den närmaste familjen finns med (fråga dem om lov först) så därför brukar jag börja boken med en stamtavla med jubilaren som Proband. På så sätt kommer alla barn, barnbarn och barnbarns barn med. Skaffa foton av alla – det uppskattas. Som nästa avsnitt väljer jag en ana på vardera mors- och farssidan hos jubilaren – förslagsvis jubilarens mormor/morfar och farmor/farfar och skriver ut deras antavlor. På så sätt får man med alla jubilarens kusiner och deras familjer. Slutligen skriver jag ut jubilarens antavla i tabellform med obegränsat antal generationer. På så sätt upptäcker jubilaren femtonmänningar och andra avlägsna släktingar hon/han inte hade en aning om. Andra kul saker man kan lägga till är olika form av statistik över medellivslängd, ålder vid första gifte och annat intressant. Vad jag saknar i Disgen är en snygg grafisk tavla. Där är Min Släkt överlägset bättre. För den som vill komplettera boken med en inramad grafisk tavla i lite större format rekommenderar jag att läsa en artikel i Nr 79:2007 av Diskulogen där det beskrivs i detalj.
Jag har varit så tursam att båda mina föräldrar har skrivit ned sina egna minnen från barndomen. Dessa har jag kunnat redigera och sätta bilder till och inkludera i början av boken. Jag har också skrivit ned egna berättelser jag fått från släktingar och lagt in i boken. Ibland kan det finnas roliga detaljer om anor i gamla domböcker, i herdaminnen eller i andra skrifter. Ofta kan man hitta sådant på nätet i andra fall får man gå till biblioteket. Jag hittade exempelvis en mycket fin dödsruna på en lokal församlingsweb i USA över en emigrerad släkting.
Nu ägnar jag mig åt att mata in alla ättlingar i Norrbärke till min anfader Anders Finne. Här är CD-skivorna som Kjell Vadfors sammanställt över Norrbärke och Grangärde till oerhörd hjälp.

Släktforskning och DISBYT

Min mor fyller 85 år inom en månad och jag har tänkt ge henne en släktbok. Större delen av hennes släkt finns i Holmedal i Värmland. Jag har kommit ganska långt genom att studera kyrkböcker för något år sedan och dessutom hittade jag på DISBYT en forskare som hade gemensamma anor med mig och var mer erfaren. Tack Gunilla Stegenberg för dina bidrag. Jag har nu kommit till en punkt där jag inte kan finna så många anor bakåt i tiden så då återstår att börja från de äldsta anorna och försöka bygga en stamtavla fram till vår tid. Troligen tycker också min mor det är roligast att se vilka personer som hon hört talas eller mött och som hon ibland inte hade aning om var släkt med henne.
Här kommer DISBYT till stor användning. Med alla dess brister i form av kopierade fel så är det ändå en fantastisk källa för att hitta okända fyr-, fem- och trettonmänningar. Jag har skaffat mig en strategi som jag jobbar efter. Det första jag gör är att välja ut någon ana och skriva ut en stamtavla med hjälp av Disgen med denna ana som utgångspunkt. Jag ser då att vissa grenar är mindre utforskade medan andra kan följas fram till början av 1900-talet. Jag matade in några av de äldre anorna i DISBYT för att testa men fann bara mina egna och Gunillas poster så där fanns inget nytt så jag sökte mig framåt i släktträdet. När jag kom till Kristoffer Andersson 1732-1785 hände emellertid saker! Helt plötsligt fick jag inte mindre än 7 träffar inklusive de jag redan kände till och det visade sig att alla var relevanta och kanske också inskickade av x-männingar till mig. Kul eller hur!! En av posterna var inskickad av Dalslandsprojektet vid Melleruds Museum och verkade i förstone inte vara relevant. Det visade sig emellertid senare att deras Kristoffer Andersson som var född 1792 var ett barnbarn till den ana jag sökte. De forskare jag fann var Kenneth Larsson, Per Schröder, Said Mogéus, Gert Ståby, Gunnar Persson samt Ulla Hansson. Det skulle visa sig bli avsevärt fler allt eftersom jag nystade vidare i stamtavlan. Ett varmt tack till alla!!

Nu måste man vara försiktig med DISBYT eftersom det lätt blir så att en forskare kopierar en annans uppgifter och eventuella fel därför kan fortplanta sig. Att flera forskare är överens om ett släktskap är således ingen garanti för att det är riktigt – tvärtom kan det vara ett sundhetstecken om det finns smärre variationer i stavning och presentation om det är i huvudsak samma sakinnehåll. Det är därför viktigt att kontrollera uppgifterna själv i källorna. För att finna tillbaka senare brukar jag skriva ”DISBYT – förnamn efternamn” som källa så jag kan gå tillbaka och kolla alla poster som innehåller DISBYT i källnamnet senare.
OK – nu sätter jag igång och arbetar mig igenom de olika forskarnas uppgifter en i taget. Jag har emellertid insett att det är lätt att villa bort sig. Hur skall man göra när man matat in alla barn till Kristoffer Andersson. Nu skall jag säga att jag kände till de flesta från Gunillas och min egen forskning men det fanns luckor i nästa led. Samtliga forskare hade uppgifter om sonen Erik Kristoffersson som jag visste mycket litet om. En av forskarna hade detaljerade uppgifter om hans barn.

För att inte villa bort mig gör jag på följande sätt. Märk att jag har kvar Kristoffer Andersson i sökrutan till vänster hela tiden. Jag har också fördelen att ha två datorer så på den andra öppnar jag Disgen där jag tar fram Kristoffer Andersson. Jag har redan alla Kristoffers barn inmatade så jag går till Erik, matar in hans fru och tar sedan barnen en i taget. Efter barnen Anders, Kajsa och Elin finns pilmarkeringar i DISBYT som anger att det finns ytterligare uppgifter, kanske om barn. Jag klickar nu på Anders och matar in hustru och barn för honom. Bland Anders barn är det bara en som har pilmarkering – Johannes – som blir mitt nästa steg. På det sättet går jag vidare till jag når botten på Anders släktträd.
Nu är det viktigt att inte tappa bort sig. Bästa sättet är att backa med hjälp av pilen längst upp till vänster i Explorer-fönstret. Backa nu bara ETT steg och öppna nästa barn som har en pil efter sig och gå till botten med den släktgrenen. Det är mycket viktigt att bara backa ETT steg så länge det finns personer som du inte undersökt i det ledet. Du kan se vilka du besökt genom att de har en annan färg än de andra.
När det inte finns några fler att undersöka i det led du når när du klickar EN gång klickar du dig bakåt ett steg till och ser om det finns något outforskat där. Skulle du ha betat av även det ledet går du ytterligare ett steg bakåt tills du så småningom kommer tillbaka till Eriks sida och ser då att nästa barn att öppna är Kajsa Ersdotter. Sedan är det bara att jobba på med hennes släktträd till det är uttömt - då tar du Elins.
Om du skulle tappa bort dig har du ju alltid kvar Kristoffer i sökfältet så du lätt kan finna tillbaka till där du började. Tro mig – du kommer att villa bort dig flera gånger så behåll den möjligheten.
Kort sammanfattning:
Välj en ana som du söker på i DISBYT – har du tur hittar du andra forskare som har med denna ana.
Starta med någon av forskarna och sök dig ned tills du finner en ana du inte har.
Mata in uppgifterna i första ledet.
Klicka på det första barn som har pil efter sig och mata in den familjen – fortsätt med det första barnet i den familjen som har en pil efter sig. Fortsätt tills det inte finns några fler led.
Backa ETT steg och ta nästa barn med pil efter sig – fortsätt till slutet. Backa ETT steg och tag nästa barn – eventuellt backa till du hittar barn du inte undersökt.
Så småningom är du tillbaka till utgångspunkten, dvs. hos den första anan du inte hade med tidigare.
När alla barnens släktträd i den familjen är registrerade bör du lämpligen uppdatera ditt stamträd i Disgen för att se om det finns luckor.

På det sättet gick jag igenom alla de forskare som jag hittade vid en sökning på Kristoffer Andersson. Nästa steg är nu att gå vidare framåt i tavlan och söka på barn och barnbarn etc.. Det fanns fortfarande släktingar till Kristoffer som inte dessa första forskare hade uppgifter om. Jag sökte därför på hans äldste son Anders Kristoffersson 1760-1822 och fann på så sätt Melleruds Museums Dalslandsprojekt som hade uppgifter om den släktgrenen.
Jag skall nu visa på att det finns risker i det här sättet att arbeta om man inte ser upp.
Jag har en Nils Eriksson född 1824 i Holmedal där jag vet vem hans föräldrar är men inte hans hustru eller barn. Jag gör således en sökning och får två träffar. Den ena avser uppenbarligen ”min” Nils eftersom föräldrarna stämmer, men även denna forskare saknar uppgifter om barn och giftemål. Den andra ser emellertid ut på följande sätt.


Har jag haft en så oerhörd tur att jag hittat rätt Nils? Detta måste kollas.
Födelseboken för Holmedal uppger två Nils Eriksson – ”min” Nils och en till. Jag hittar båda i Hf från födelsetiden och följer dem framåt i tiden. Jag chansar på att de bott kvar i hemmet tills de blir giftasvuxna så jag hoppar till Hf 20 år fram i tiden. Min Nils ”försvinner” med en kryptisk anteckning jag inte kan tolka. Den andre Nils är lättare att följa och finner då att han gifter sig med sin Kajsa. Det var således olika Nils jag fann i DISBYT men – handen på hjärtat – hur många av er hade inte varit frestade att mata in den felaktige Nils i stamtavlan i tron att det var den rätte?
För övrigt kan jag konstatera att Arkiv Digital fungerar utmärkt och att Genline har börjat sänka sina priser. Det kan bli ett bra 2008!