google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Släktforskning för noviser: november 2008

En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

lördag 29 november 2008

Nu får GIDx tillbaka den adopterade Järnboås socknen

Det känns lite konstigt att lämna ifrån sig något man adopterat. Är det inte meningen att en adoption skall vara för livet? Hur som helst är jag klar med Järnboås socken och lämnar nu med varm hand över arbetet till någon som skall kontrollera mina inmatningar. Jag har matat in 10506 platser allt som allt. En handfull kom jag inte till rätta med alls.

De tidigaste Hfl var jobbigare än jag hade föreställt mig. Utan den kunskap jag fått genom att gå igenom de senare åren och min lokalkunskap hade jag inte kunnat tyda vad orterna heter. Prästernas handstilar är helt omöjliga och ibland verkar det som om dom bara krafsat ned något; ”alla vet ju ändå var Anders Johansson bor”.

Det är just genom att veta var Anders Johansson bor man ibland kan härleda platsens namn. Man får helt enkelt leta reda på Anders Johansson i en senare eller tidigare Hfl som är tydligare skriven, kolla att ha inte flyttat och på så sätt lista sig till vad platsen heter. Faktum är att ofta kan man inte tyda texten, men vet ändå vilket torp det avser eftersom Anders bor där. Ofta, men inte alltid kommer också torpen i samma ordning i följande Hfl så det hjälper också. Ibland kan man ha hjälp av Orts- och byaregistren, men de är svekfulla. I flera fall fann jag att man där hade blandat ihop likalydande orters namn, placerat dem på fel sida och i några fall gett helt fel namn. I en tidig Hfl finns ett torp angivet till Båtvikartorp. Något sådant torp finns inte, men väl finns på samma plats Båtspikartorp än idag.

Att normalisera platsnamnen visar sig också vara viktigt eftersom många namn ändrar sig under åren. Jag har huvudsakligen använt mig av Sofi och ibland finns där två namn för samma plats i olika tider och då får man låta omdömet råda. Oftast anger emellertid Sofi ett normaliserat namn som använts relativt sent. Byn Håkansboda som fortfarande finns hette exempelvis i tidiga Hfl Håkansbo. Byn Lindesby hade tidigt namnet Lindes By och vissa torp tappade i vissa Hfl sitt torptillägg. Byn Klacka fick under vägen en bestämd form och hette senare Klackan som också är det rekommenderade namnet.

Det skall bli spännande att se hur min kontrollör hanterar mina tolkningar. Inte blir det lätt inte om det inte är en annan järnboåsare eller någon som är närmast synsk som tar hand om arbetet. Allvarligt talat så ställer jag mig lite undrande hur tillförlitliga de uppgifter kommer att bli som matas in i GIDx av olika personer, för man kan ju inte begära att det ska finnas personer som är barnfödda i varenda socken som tar hand om arbetet och även då har jag insett att det finns stort utrymme för fel. Å andra sidan får vi väl alla hjälpas åt under de närmaste åren att korrigera. Om 90% är rätt så är även det till oerhörd hjälp.

Jag ser nu fram emot en dialog med granskaren om de felaktigheter, misstolkningar och i de fall jag helt misslyckats att lista ut platsens namn. Jag kan rekommendera att ta sig an en socken – visst är det jobbigt, men också lärorikt och lite av detektivarbete och det tilltalar ju släktforskare. Man lär sig en del om att läsa gammal handskrift också.

onsdag 26 november 2008

Hur samlar man alla intressanta bloggar om släktforskning på samma ställe?

Som alla har märkt finns det ganska många bloggare som skriver om släktforskning numera. Jag har lagt några på min blogg och många andra har gjort detsamma. Jag försöker följa de som jag gillar bäst och jag kan också se att det är några personer som återkommer ständigt till min sida. Ibland är det något viss inlägg som man vill återkomma till flera gånger och då är det alltid svårt att hitta tillbaka. Min favoritlista i Explorer börjar bli så lång så jag måste snart ha en favoritlista för att hitta i favoritlistan. Ofta försöker man komma ihåg någon fras ur bloggen man besökte som man kan mata in i Google för att hitta rätt igen. Det kan bli ganska absurda sökbegrepp ibland som ”snöa” + ”GIDx” som skulle funka bra på mitt senaste inlägg.

Jag har emellertid hittat en ny tjänst som har blivit utsedd till en av de 100 bästa websiterna nyligen. Den heter Bloglovin och gör att man kan samla ihop alla sina favoritbloggar på ett ställe och läsa dem ungefär som man läser sammanfattning av nyheterna på en nyhetssida. De senaste inläggen kommer upp automatiskt så man behöver inte vara orolig man skall missa något.

Jag har just börjat använda tjänsten och vet inte hur det funkar, men det verkar praktiskt. I spalten till höger finns en länk att följa, men det går också bra att klicka här

torsdag 20 november 2008

GIDx har fått mig att snöa in på Järnboås

När jag nu har ägnat så mycken tid åt Järnboås socken som jag adopterat för GIDx projektets räkning så får jag väl ta steget ut och dela med mej av det jag vet om denna avfolkningsbygd, nyupptäckta sommarbostadsort för storstadsbor och före detta ett av Sveriges industriella centra för järnhantering.

Jag skall ge er några gamla tidsbilder, den första knappt hundra år gammal. Det är min far som för några få år sedan skrev ned sina minnen från bygden. Här kommer den första:

NÅGRA MINNEN av Nils Granath

Under min relativt långa levnad har jag träffat många särpräglade personligheter. Jag vill nu ge några glimtar från dessa sammanträffanden och vad jag hör om dom genom vad andra berättat innan minnet sviker mig, men också för att det inte längre finns så många kvar som minns de här personerna.

RICKARD OCH ALF JOHANSSON I ÖVRE HÅKANSBODA

Rickard bodde med sin hustru och brorson Alf vid Övre Håkansboda, en gammal bergsmansgård. Nu är gården sedan länge övergiven och själva den gamla bergsamansbyggnaden har flyttats till Finnshyttan och där uppförts i sitt ursprungliga skick vilket gläder mig mycket. Rickard var själv av gammal bergsmanssläkt och en mycket färgstark person. Jag har många gånger i handlar Nyléns affär i Göranstorp hört honom berättat om gamla tider. Nu ångrar jag att jag inte redan då skrev ner vad jag hörde för mycket har fallit i glömska.

Rickard hade en tubkikare som han var mycket stolt över. Övre Håkansboda ligger mycket högt över det övriga landskapet vilket ger möjligheter att se mycket långt, vilket Rickard vitsordade just med hjälp av sin kikare. Han påstods kunna se Örebro slott 5 mil bort och alla flugorna som kröp på slottsmuren. Men inte nog med det, han kunde också se om flugorna var av han- eller honkön. Brorsonen Alf var enligt Rickard en väldig skogsarbetare, vilket ingen betvivlade. Han gick aldrig hem från skogen före arbetsdagens slut hur hemskt vädret än var. Jo en gång gick han hem men det var bara för att byta hatt. Gården låg rätt avsides och umgänget med andra blev därefter. Men en gång om året reste Alf till Stockholm för att hälsa på sin bror. Tiden i Stockholm använde han till att åka buss och spårvagn. Han tyckte det var trivsamt att känna många människors närhet.

Tiden gick och Alf blev ensam på Övre Håkansboda. Utvecklingen i omvärlden gick vidare och nu kom motorsågen in i skogsbruket. Alf tillfrågades om han inte skulle köpa motorsåg. Nej det skulle han inte, men tillade, nog för att jag kan köpa 57 stycken om jag ville.

PER ANDERS FRITS OCH ELIN

Frits och Elin var syskon, ett par mycket annorlunda personligheter. Bodde på en gammal släktgård. Trots att de hade bra med penningar lät de boningshuset förfalla medan uthusen var i gott skick. Folkhumorn påstod att köksbordet var plåtskott och att de kröp under bordet när det regnade. Men på äldre dar kom dom plötsligt på att boningshuset skulle renoveras. Sagt och gjort, det blev renoverat så att huset inte gick att känna igen. Då var det någon bekant som sade. Nu när ni fått så fint så skall ni väl köpa ett kylskåp. Kylskåpet blev köpt men då började det kärva till sig. I kylskåpet fanns en lampa som lyste när dörren öppnade sig men slocknade när dörren var stängd men ingen såg ju när den slocknade. Sånt gick ju inte an, det var slöseri med ström och pengar. Efter mycket funderande drog de ut stickkontakten oeh allt var fröjd och frid.

LUSSE-BO PAULUS

En märklig man som jag minns från min barndom. Ingen visste riktigt var han kom ifrån, men han hade sina rötter i Järnboås. Hans bostad under vintern var Järnboås ålderdomshem. På våren tog vandringslusten överhand och han gav sig ut på strövtag. Jag minns att han bar på en randig väska som kallades nattsack. Men även på vintern kunde vandringslusten komma över honom och då fick personalen gömma stövlarna för honom. En vägarnas vandringsman som det fanns fler av på den tiden.

MOR PAULIN OCH SÖNERNA SAMUEL, ERIK OCH KALLE.

Mor Paulin minns jag som liten. Hon var då änka och bodde med sina söner på en gammal bergsmansgård. Senare i livet hade jag möjligheter att följa sönerna som bodde som ungkarlar, efter modems död, på den gamla bergsmansgården.

Egendomen bestod av lantbruk samt mycket stora skogar, som däremot var sönderstyckade i många skiften. Det nämndes 16 stycken. Familjen var nog välbärgad men känd för att hålla hårt i penningpungen. Folkhumorn hade mycket att berätta om dom, troligtvis med varierande sanningshalt. Mor Paulin var av den gamla stammen som inte hade överdriven tilltro till banker och andra penninginrättningar. Det berättades att en granne kom till henne och ville växla hundra kronor (mycket pengar på den tiden). Mor Paulin tog fram spiskroken och petade fram en cigarrlåda under kökssoffan som var ombunden med snören. När snörena lossnade pöste en sedelbunt upp flera gånger cigarrlådans höjd, det var väl hoppressade sedlar.

Bröderna hade arbetsuppgifterna uppdelade mellan sig. Samuel skötte affärerna och den utåtriktade verksamheten, han hade också kommunala uppdrag i Järnboås Kommun, Erik skötte hushållet och tillsammans med Kalle lant- och skogsbruket. Kalle skilde sig i viss man från de andra bröderna, han rökte och hade till och med en gång haft fästmö. Detta möttes med en viss misstro av de andra bröderna. Bland ortsbefolkningen hade bröderna ett gott rykte som rejäla och hjälpsamma.

En granne berättade för mig att han hade behov av en inte ansenlig summa pengar för en viktig affär men p.g.a. kreditrestriktionerna inte kunde få lån i bank. Han besökte då Samuel och undrade om han kunde få låna av honom. Jodå det gick bra men min grannes affär var brådskande så han frågade Samuel när han kunde komma in till banken för att ta ut pengarna. Dom kan du få i dag svarade Samuel, så mycket pengar har jag nog hemma. Samuel hade ärvt misstron mot banker.

Till sist en historia som troligtvis inte är sann, men är ett bevis för att bröderna i folkmun var kända för sin sparsamhet. Motorsågen hade gjort sitt inträde i skogshanteringen och en försäljare ansåg att bröderna Paulin med sina stora skogar var lämpliga kunder. Han besökte dom och demonstrerade sågar och köp kom till stånd. En tid efteråt såg en granne att bröderna jobbade med motorsågen utan att få igång den. När han gick dit för att hjälpa dom upptäckte han att det inte fanns någon bensin. Va, utbröt bröderna, skall det vara bensin också, då får det vara med motorsåg.

HOLMSJÖBRÅTARPOJKARNA JAN-ERIK, PER-ERIK OCH BERNDT.

Holmsjöbråtar är en gård några kilometer från Hjulsjö station rakt in i skogen. Den har 999 tunnland skog, varken mer eller mindre.

Under min uppväxt levde bröderna Jan-Erik och Per-Erik samt systersonen Berndt. Bernt hade också en fru men hon är för mig fullständigt anonym, samt en dotter, men mer om henne senare. Det fanns rangordning på gården, främst kom Jan-Erik som var äldst sedan Per-Erik och sist Berndt. När det avverkades skog tog Jan-Erik rotstocken Per-Erik mellanstocken och Bernt fick toppen. Stora skogar var ett eftertraktat byte för skogsspekulanter. Det berättas att under första världskriget fick Holmsjöbråtar besök av en sådan spekulant från Karlstad som bjöd 500.000 varav 50.000 kontant och resten vid ett senare tillfälle. Mja, sa Jan-Erik si att låna ut egendomar, det har vi för vana att inte göra. Det blev ingen affär. Jag minns när de kom till handlar Nylén i Göranstorp med stora träbyttor med smör, då blev det storaffärer för det handlades för allt smör de sålde, så handlar Nylén var alldeles till sig och bjöd på sockerdricka och lemonad. Själv beundrade jag Jan-Eriks persianmössa och päls med persiankrage.

Men nya tider kom också till Holmsjöbråtar och en dag var det dags att köpa bil. Det blev en Overland Vippet. Men det skulle också tas körkort och övningskörning. Det löstes på deras eget lilla vis. De hade mycket granslanor för höhäsjning och dom la de ut till gator föreställande Nora stad. Per-Erik och Bernt tog körkort men inte Jan-Erik, men när Per-Erik kom till Nora med bilen var Jan-Erik med och gick före till gathörnen och vinkade klart, vilket nog skulle behövas än idag i Nora. Som jag nämnde förut hade Bernt en dotter och nu kom kärleken in i spelet. Hon blev kär i en lastbilschaufför och det skulle inte riktigt duga. Då grep Jan-Erik in. Han sa till Bernt. Det här skall du inte bry dig om, för det kan du inte göra något vid. Men till pojken sa han. Köp dig en lastbil, jag betalar.

KINA KALLE

Jag kommer inte ihåg vad han hette i efternamn, men benämningen Kina Kalle hade han fått genom att han arbetade i många år som missionär och snickare i Kina[1]. Kontakten med honom fick jag när han reparerade ett hus åt mig. Han var då i 70 årsåldern och mycket vital (han blev nära hundra år) Han berättade om sitt liv i Kina och det var särskilt två händelser som fastnat i mitt minne. Innan jag börjar vill jag påpeka att Kalle var en friskus som inte bara var missionär och snickare utan också vid behov praktiserade som doktor.

Kalle arbetade på en byggarbetsplats i Kina. Det första man gjorde var att ordna med en primitiv toalett som bestod av en stång över en grävd grop. En av arbetarna råkade ut för en olycka, som nästan skar av honom tummen, men Kalle sydde fast tummen och arbetaren klarade sig. Efter någon tid kom Kalle tillbaka till den här arbetsplatsen, och då lade han märke till en kvinna som varje dag besökte deras primitiva toalett. Detta väckte stor förundran så Kalle frågade kvinnan om hennes märkliga beteende. Jo, svarade kvinnan. Du räddade min makes liv när du sydde fast hans tumme och det här är enda sättet på vilket jag kan bevisa min tacksamhet. Då måste man veta att Kina är ett tättbefolkat land och det är stor brist på jord och gödselmedel.

En annan gång när Kalle och hans boy var ute och reste kom de till boyens hemby och övernattade i hans hem. Till kvällsmat fick de getkött. Dagen därpå tackade Kalle, som man får anta med kinesisk sirlighet, för husrum och den mat de undfägnats med. Husfadern genmälde då att det inte var varken besvär eller uppoffring, för geten låg död i stallet i går morse. Som sagt, Kalle blev nära hundra år.

HANDLAR PERSSON OCH NYLÉN

I min ungdom fanns i Järnboås kommun 6 affärer, av dessa skall jag nämna två. Persson hade sin affär vid Järnboås station och Nylén vid Göranstorp mitt i kommunen.

Handlar Persson hade små lokaler men där fanns allting från matvaror, kläder, järnhandelsvaror, tidningar, tobak, cement m.m. fast ordningen var inte den allra bästa; blåkläder, limpor levde huller om buller i den bästa sämja. Det var krig och ransoneringstider.
En dag kom en gammal banvakt in till Persson för att köpa limpa och lämnade då fram ett klädkort. Perssons expedit som var väl samkörd med sin chef frågade, hur mycket skall vi ge honom, tja ge honom några limpor. Sagt och gjort och det klipptes för ett par kostymer. Men banvakten var inte nöjd utan sa. Blev det inte mer jag trodde det skulle bli en hel deg.
Så blev det tvättmedelsransonering och inventering i affärerna. Persson uppgav till Kristidsnämdens representant att han hade 300 tvålar och fick beröm, du är den enda som är ärlig, de andra handlarna har inte en tvål. Persson hade 3000 tvålar.

Den andra handlaren, Nylén i Göranstorp, var den handel som jag mest besökte under min ungdom, den låg närmast mitt hem. Den affären var större och om möjligt ännu mer välsorterad än Perssons. Det påstods att varor som inte fanns i Nora kunde man hitta hos Nylén. Det var en äkta gammal lanthandel med träskor och fenixlyktor hängande i taket, tömlåda och silltunna på golvet, och det var här jag träffade många av de personer jag som jag berättar om här. Allting såldes i lös vikt, gryn, socker, kaffe, karameller, snus m.m.
Handlar Nylén själv åtnjöt stort anseende i bygden. Det berättades att han under första världskriget var mjölnare, och även då var det ransonering av livsmedel. Det fanns något som hette förmalningstvång, som betydde ransonering av böndernas egen säd, men Nylén malde åt dom och fick böta, men bönderna samlade ihop till böterna. Det var på den tiden mycket fattigt för många, så de måste handla som man sa på krita, men det hände aldrig att Nylén krävde någon på betalning. (Det var föresten samma sak med handlar Persson). Troligtvis gick mycket pengar förlorade på det viset.

Både Nylén och jag var mycket intresserade av politik och samhällsfrågor så det kunde bli långa samtal mellan oss. Han själv var inte drabbad av vad vi i dag kallar för stress utan trivdes bäst med tidningsläsning på sitt kontor, men där hade han utblick över affären. När jag kom in vände han sig om och sa, jaså det var du för då visste han att det inte var så bråttom, vi ville båda ha ett samtal om världsgåtorna.

VINTERSKOGSPOJKARNA.

Någon kilometer från Vasslands by låg Vinterskogen där Isak, Oskar, Karl och Ville var uppvuxna, i folkmun kallade Vinterskogspojkarna, fastän de i min ungdom hunnit upp i mogen ålder. Jag minns dom som kolkörare som for förbi hemma med hästar och kolryssar på väg till Lindesby hytta. Deras far var skomakare och jag minns att jag var hos honom med skor till lagning. Tre utav dom bodde som äldre i Öskeboshyttan och det gick rykten om dom för deras styrka och då särskilt Isak och Oskar. Isak bar syn för sägen, på oss småpojkar tedde han sig som en jätte. Han hade varit i USA och både därifrån och från grannbyarna gick vilda rykten om hans framfart och många slagsmål. Men även Oskar var känd för sin styrka dock av mera stillsamt slag. Det berättades att han skulle få en liter brännvin om han bar en tunna råg (ca 150 kilo) från Bovik (1,5 km) till Vinterskogen utan att vila på vägen. De som lovade litern skickade spioner efter Oskar för att se till att han inte fuskade. När de gått ett stycke började Oskar, fortfarande med säcken på ryggen, att plocka bär vid sidan av stigen och äta. Då vände spionerna hemåt. Oskar fick sin liter.

GEORG MAGNUSSON

Han dök upp i Järnboås i min ungdom. Ingen visste riktigt var han kom ifrån, men det sades att han varit rallare och såg ut som en sådan, stor och bredaxlad med en dånande stämma som kunde skrämma hästar i sken och då särskilt när han fått några supar innanför västen.
Han arbetade som skogs- och diversearbetare. Den som lärde känna honom upptäckte snart att under den sträva ytan och de drastiska uttrycken fanns en genomgod människa. Som jag förut nämnt tog han gärna sig ett rus efter slutad arbetsvecka, och då lät han mycket farligare än han var. Av någon anledning hade han kommit på kant med prästen i socknen. En kväll efter en genomfestad lördag i Nora tog han en taxi. Väl inne i taxin gav han följande order. Om vi nu möter prästen då kör du över honom. Taxiföraren som kände Magnusson lovade för han ansåg risken minimal. Men ve och fasa, mitt framför kyrkan möter de prästen. Taxiföraren halvblundade och körde. Då hördes från baksätet. Du var en fisig en, nu får du vända och köra på honom bakifrån.

KARL JANSE I SÅNGENSNÄS OCH BJURSTRÖM

Karl Janse och Bjurström bodde inte så långt ifrån varandra, men i vanliga fall hade de inte så mycket med varandra att göra. Karl Janse handlade med virke och slaktdjur m.m. och ansågs vara ganska förmögen vilket han också gärna framhöll. Det berättades att han i sällskap gärna tappade sin stora plånbok och när dessa var artiga och tog upp den sa Karl Janse. Titta i den finns 16 rum.

Bjurström torpare och lite grann skrothandlare. Jag minns när han åkte in till Nora efter sin märr. Han var då finklädd med fadermördare och söndagsblad, men ingen rosett, det fick duga med en förgylld kragknapp. Nåväl de båda gubbarna fick sällskap på tåget från Järnboås till Nora. Tåget hade bara hunnit igång förrän Karl Janse frågade Bjurström. Kan du växla en tusenlapp? Bjurström snodde mustascherna och sa, de går väl bra. Efter en stund, du kan väl inte växla en tusenlapp till? Bjurström, det går bra. När de kom till Stribergs station hade Bjurström växlat tretton tusenlappar. Då sa Bjurström, har du fler? Det hade inte Karl Janse. Till historien hör att Bjurström hade sålt sitt torp och var på väg till Nora för att sätta in pengarna på banken. Men det visste ju inte Karl Janse

SPELMAN GLYS

Hette enligt prästbetyget Karlsson, men gick under benämningen Spelman Glys.
Namnet kom sig av att han spelade fiol och när han spelade stirrade han rakt ut i luften, helt upptagen av sitt spel. Själv var jag en sju åtta när jag såg honom första gången. Då sa jag till de närvarandes förskräckelse, "va han tittar konstigt".

Förutom fiolspelande lagade han också klockor på sin vandring i Kilsbergen. Att jag kommer ihåg honom beror på att min fostermor hade sitt föräldrahem i Beteshult i Kilsbergen mellan Dalkarlsberg och Filipshyttan på södra sidan Kilsbergen vid Närkeslätten. Spelman Glys vandrade den här beskrivna rutten och stannade ett par dagar på varje torp. Gästfriheten var på den tiden gränslös och hans besök var ett naturligt inslag i vardagen. Det fanns på den tiden flera som vandrade samma rutt och alla var lika välkomna. Någon gång på gränsen mellan 20 och 30-talen hittades Spelman Glys död efter den rutt han vandrat så många gånger. Då man tog reda på hans kläder märkte man att det prasslade inne i kavajen. Då kavajen sprättes upp hittades en massa sedelbuntar, en del så gamla att de var mögliga. Totalt var det 46.000 en mycket stor penningsumma i den tidens penningvärde. Han hade inga arvingar så arvsfonden fick en nätt summa.

Inom kort kommer ytterligare en berättelse nedtecknad av min far där han ger en bild av ett samhälle som man, som ung, kanske har svårt att inse att det var en verklighet för bara 80 år sedan.

[1] Kina Kalle hette egentligen Erik Emanuel Karlsson och dog i Lindesby, Järnboås 10 september 1988, 98 år gammal.

tisdag 18 november 2008

Hur man kan få fler läsare på sin blog utan tekniska finesser.

Det finns många avancerade tekniska metoder att skaffa sig fler besökare på sin blog. Jag har provat några, men har ärligt talat inte sett någon märkbar förändring och inte helt förstått hur man använder det heller. En del firmor hjälper till med att få söktjänster som Google att uppmärksamma din blog. Det finns emellertid några sätt att få fler läsare utan teknisk kunskap. En av de viktigaste är att få olika söktjänster att inse att din blog finns till. Därefter gäller det att ha ett innehåll som gör att dom som söker faktiskt hittar rätt. Ett tredje sätt är att få stora frekvent besökta websidor att ha en länk till din blog, men det är ju inte så lätt och det beror ofta i sin tur på att deras sökmotorer hittar dig. Du kan också se till att andra bloggare länkar till din blog – många bäckar små. Slutligen är det viktigt att du har ett innehåll så att dina besökare återkommer.

Jag har märkt en kraftig ökning av trafiken på den här bloggen de senaste veckorna. Eftersom jag har skaffat Feedjit, som ni ser i högerspalten, så kan jag följa varifrån mina läsare kommer och vart de går från min blog. Jag kan också se vilka sökord mina läsare använder för att hitta min blog och jag kan också se på vilken ort i världen läsarnas dator står.

Glädjande nog har Google upptäckt min blog, vilket tog lite tid. En annan väg in har varit DIS – Datorstöd i Släktforskningen. Ett skäl till detta är att jag skrivit några artiklar som ansetts värda att sätta upp på nyhetslistan på http://www.dis.se/ .

Det är också kul att se att så många kommer in direkt på min blog, vilket tyder på att jag har några trogna läsare. Angående Google så är det lite intressant att se hur bloggen blir rankad när man använder några vanliga sökbegrepp. Här kommer en lista för den här bloggen för 18 november.



Här har vi förmodligen den viktigaste orsaken till att jag har fått fler besökare. Ett råd är således att vara flitig i användandet av de sökbegrepp som vi släktforskare söker på. Jag tror mig se att användning i inläggens rubriker har större genomslagskraft än om de står i texten, men jag är ingen expert på hur sökmotorerna funkar. Att sökbegreppet ”släktforskning” bara ger den här bloggen placering 17 är ju trist men å andra sidan är konkurrensen mördande med alla de stora släktforskarwebbarna parkerade i toppen av listan och dom har säkert skickliga programmerare som vet hur man attraherar sökmotorernas uppmärksamhet. Det är ju lite kul att min blog kommer upp så högt när man söker efter stora websidor som AD, Disbyt och Anbytarforum. Däremot verkar jag inte ha nämnt Genline på någon framträdande plats ur Googles synvinkel.

Slutligen några amatörmässiga och otekniska råd till den som vill ha fler besökare på sin släktforskarblog:

- Skriv om sådant som du tror intresserar andra släktforskare – inte bara dig själv. Om du gör det återkommer läsarna.
- Använd ord i bloggens namn, rubriker, beskrivning av bloggen samt i texterna som du själv skulle använda när du söker på Google. Då hittar sökmotorerna din blog.
- Skriv om ämnen som kan intressera de stora släktforskarsidorna. Då kan du få länkar från websidor som har tusentals besökare per dag.
- Byt länkar med andra bloggare och etablerade websidor så kommer det bidrag från många håll och du når rätt läsare.
- Skicka mail till släktforskarföreningar som verkar i det område du forskar på och berätta att din blog finns. Om dom gillar den kanske dom sätter in en blänkare eller en länk på sin medlemssida. På så sätt når du andra släktforskare.
- På många kommersiella websidor finns en speciell länk där man kan anmäla sin egen websida. Det ligger i deras intresse att ha med så många länkar som möjligt för att serva sina läsare.

Följ min blogg med bloglovin

tisdag 11 november 2008

Vad är egentligen GIDx?

Birgit undrar vad GIDx är för något. Givetvis borde jag ha förklarat det mer ingående i mitt förra inlägg. Riktigt fackmässig beskrivning får man på http://www.dis.se/ och http://www.genline.se/ men jag skall försöka beskriva hur jag förstått nyttan av GIDx i termer som är förståeliga även för oss som inte varit med i släktforskningen så länge.

Som vi vet som försökt hitta rätt i Husförhörslängderna (Hfl) så kan det vara svårt att hitta en viss ort eller viss gård. Om det är välordnat så finns det ett register någonstans bland sidorna, men inte alltid. Även om det är så kan det vara oerhört svårt att tyda namnet på en gård eller by eftersom prästernas handstilar är ganska spretiga ibland. Det finns emellertid många forskare med lokalkännedom eller med vana att läsa gammal text som kan tyda vad som står. Genline och DIS har därför startat ett projekt som går ut på att man direkt i Genline Family Finders (GFF) sökfönster skall kunna söka efter en ort inom ett visst tidsintervall. Du ser det som en GIDx-knapp i GFF. Nu är det ju så att det inte går att söka på handskrivna texter, åtminstone inte av den kvalitén, så någon måste ta sig besväret att läsa igenom varenda sida i alla Hfl för en socken och mata in det i Genlines databas innan du och jag kan hitta något. När detta är gjort kan du söka genom att ange en gård i GIDx-fönstret i din GFF och direkt få fram på vilken sida i vilken Hfl denna gård förekommer. Denna tjänst är också kopplad till DISPOS som är en del av DISBYT (http://www.dis.se/).

För att få in all denna information i Genline har man inbjudit intresserade släktforskare att frivilligt mata in en socken – man adopterar den. Man förbinder sig också att kontrollera en socken som någon annan har matat in. Man kan ju tycka att Genline som är ett kommersiellt bolag skulle fixa detta själva med de priser dom tar ut av oss, men det ligger något i att låta oss släktforskare göra det. Dels kan jag inte se hur någon person eller grupp skulle kunna klara av att göra det för alla socknar, dels krävs det mer djupgående kunskaper om en socken än bara att tolka gammal text för att få kvalitet på resultatet.

Vad jag däremot tycker är lite dåligt är den ersättning vi får för detta enorma hästarbete. Som det är idag får man skivan Svenska ortsnamn som ett nödvändigt hjälpmedel och den får man – kors i taket – behålla. Nu är den inte särskilt bra så det kunde göra detsamma; SOFI är till mer hjälp och den är gratis. Man får dessutom en förlängning på sitt abonnemang motsvarande de fem veckor det skall ta att mata in en socken. Eftersom det är så tidsödande att mata in uppgifterna innebär det i praktiken att all släktforskning måste ligga nere under denna period. Vad Genline gör är egentligen bara att återbetala den tid som man använder abonnemanget för deras räkning. Någon ersättning är det således inte fråga om, bara att man får tillbaka den tid man inte kan utnyttja. Visserligen har man också en utlottning av resor som morot, men åtminstone jag tycker, den typen av belöningar är ganska fåniga.

Den här tjänsten kommer att höja värdet på ett abonnemang hos Genline avsevärt och ge företaget konkurrensfördelar framför andra. Att man på det här sättet får konsulthjälp av specialister näst intill gratis borde man kunna ersätta detta arbete mer frikostigt. Någon kan ju försöka räkna ut vilken timpenning det blir för jobbet. Ge oss åtminstone dubbla tiden dvs. tio veckor för arbetet (det blir i praktiken fem användbara veckor) eller något annat som vi faktiskt kan ha nytta av som kraftigt rabatterade abonnemang i framtiden som donatorer till företaget.

Jag hoppas Birgit har fått svar på sin fråga. Jag hoppas dessutom att jag inte har avskräckt någon att ta sig an en socken och dessutom hoppas jag att Genline blir mer generösa, vilket de nog tvingas bli när alla masochister och självutplånande idealister tagit slut. Glöm inte bort oss som slet i början i så fall!

torsdag 6 november 2008

Djupdykning i Järnboås socken med GIDx

DIS och Genline har startat projektet GIDx för att underlätta för oss släktforskare att hitta rätt i Hfl. Jag tyckte att jag ville bidra till utvecklingen av GIDx genom att adoptera en socken. Min första tanke var att adoptera Floda socken i Dalarna eftersom de kyrkböckerna inte har något by- och gårdsregister och det därför ständigt är ett problem att hitta rätt. Hoppas någon annan tar sig an den socknen snarast. Jag valde emellertid en socken som jag inte alls forskar på men känner väl till eftersom jag är uppvuxen där, nämligen Järnboås socken i Örebro län. Jag hade baktanken att det skulle vara enklare eftersom jag har bra lokalkännedom och att det kanske inte skulle vara alltför komplicerat eftersom antalet byar är ganska begränsat. Oj, vad jag bedrog mig. Vad jag visste, men inte insett till fullo, var att Järnboås var ett viktigt industricentrum ett par hundra år tillbaka i tiden. Antalet torp under de olika bruken var otaliga och namnen osannolika. Jag begriper inte hur någon som inte är uppvuxen i trakten skulle kunna lista ut vad de heter, vilket också visar sig när man läser befintliga gårdsregister. Vad sägs om namn som Kåtarheden, Orotorp, Vederlaget, Vaskstället, Tolvsbörd, Penningbäcken och Rävabacken. En annan underlighet som för mig är naturligt är att torpens namn inte har bestämd form. Det heter således Sandvikstorp inte Sandvikstorpet som det skulle göra på normalsvenska.

En annan intressant sak var att gruvor och hyttor som jag minns från min barndom bara som namn, som ruiner, öde platser eller i bästa fall namn på en gård, en gång i tiden varit storindustrier med mängder av anställda och haft stor ekonomisk betydelse. Man lär sig mycket av att gå igenom en socken på det här viset.

När jag besökte Sverige för en vecka sedan passade jag på att göra en rundresa i socknen och fann många av de gamla torpnamnen runt om i skogarna. De är numera uppköpta av sommargäster som renoverat dem och nogsamt angett de gamla namnen på skyltar vid vägen. Det är underligt att tänka sig att det mitt i dessa närmast öde vidsträckta skogsområden en gång fanns en livaktig industri. Ett besök på Slåtterbergets gruvområde i norra delen av socknen lärde mig hur omfattande verksamheten var en gång. Där fanns flera brytningsställen, vattenjhul och konstgångar som överförde kraften. Nu är det mest en trollskt vacker natur där man kan ser rester av de gamla gruvanläggningarna.

Om någon skulle börja forska på släktingar i Järnboås hjälper jag gärna till med att tolka orternas namn nu när jag lärt mig så mycket.

Vad innebär det då att adoptera en socken i GIDx-projektet? Enkelt beskrivet skall man tolka alla förekomster av ort- gårds- och torpnamn på varje sida i husförhörslängderna och föra in det i GIDx databas. Man får en bra beskrivning hur man gör rent tekniskt när man startar så det är inte så svårt. Programvaran som är inbäddad i Genline fungerar utmärkt. Jag har emellertid kommit på en del viktiga saker som kan underlätta arbetet.

Först och främst - ta rådet att börja med de senaste böckerna först, på allvar. De är dels tydligare skrivna och är därför lättare att tyda, dels har man nytta av eventuell lokalkännedom. Namn som är helt omöjliga att tyda i de tidiga böckerna blir självklara när man skaffat sig kunskap genom arbete med de senare böckerna.

Ett annat viktigt råd är att använda frågetecken i stället för bokstäver man inte kan tyda. Man kan sedan gå tillbaka och hitta dessa tveksamheter när man funnit ut vad som avses genom att läsa en tidigare bok där texten kan vara skriven av en präst med bättre handstil. Om man skulle misstolka ett namn genomgående eller göra något annat fel som är återkommande kan man få hjälp från teknikerna i projektet. Dom kan enkelt gå in i databasen och ändra om man konsekvent har stavat fel på några hundra ställen i sin inmatning. Skicka ett mail till: gidx@genline.se

Man får som hjälp skivan Svenska Ortsnamn och rådet att i första hand använda den för att normalisera ortsnamnen. Man finner snart att både stavning och namnform ändrats genom åren. Nu är inte Svenska Ortsnamn till mycken hjälp, åtminstone inte vad gäller Järnboås. Det är få av de gamla torpnamnen som finns med där. Tur att jag känner till dom ändå. Min bästa källa är Ortsnamnsregistret från Institutet för språk- och folkminnen - SOFI som klarar av 90% av alla förekommande namn. Den databasen tar upp alla förekomster av ett namn i olika skrivna källor och är oerhört bra. Den databasen använder jag också för att få veta om ett namn avser ett torp, en gård eller en by eftersom dessa uppgifter finns angivna. Enklaste sättet att hitta rätt är att skriva ortsnamnet samt SOFI (ex. SOFI Järnboås) i Google. Man hittar då ett resultat som ser ut ungefär som så här:





Nu har jag insett att även om man lusläser varje sida i husförhören så missar man några namn. De kan vara skrivna i marginalen, med pytteliten text, med samma stil som namnen på personer eller man är helt enkelt trött och ouppmärksam. När jag är klar med socknen gör jag därför på följande sätt: Jag letar fram bya- och gårdsregistret för socknen i Genline för ett visst år och skriver ut det på min skrivare. Här kommer mitt favoritprogram SnagIt väl till pass. Det är så välordnat i inmatningsprogrammet att man kan sortera det man matat in på alla tänkbara kategorier så jag sorterar således fram de år jag är intresserad av. Gör så här:




Du har valt socken och det aktuella husförhöret med Genlines Sekvensknapp. Tryck nu på den nya knappen GIDx-inlägg som du fått, därefter på Sök. Klicka nu på rubriken Plats i tabellen – alla inlägg ordnas nu i bokstavsordning. Du kan skifta mellan stigande och fallande genom att trycka en gång till på Plats. Tryck därefter på År. Nu sorteras alla inlägg efter år och alla orter efter bokstavsordning. Gå till det år du vill kontrollera – under Plats har du nu namnen i ordning som de står i Bya- och gårdsregistret. För exempelvis Järnboås 1805 börjar det med Bastbergshult på sidan 111. Klicka på den första förekomsten av Bastbergshult i tabellen; sidan 111 i Genline öppnas och du kan se att där står Bastbergshult. På så vis kollar jag alla namn i Bya- och gårdsregistret och prickar av dem. När jag kommer till Dammåsen i registret kan jag inte hitta det bland de namn jag registrerat. Det skall finnas på sidan 71. Jag går nu till den sidan i Genline och mycket riktigt, där står, förutom Bovik, även Dammåsen med pyttesmå bokstäver en bit ned. Det hade jag missat. Det är lite genant eftersom där låg en av mina bättre kantarellställen när jag var ung. Du behöver inte gå igenom alla förekomster av ett namn i tabellen, bara kolla att första sidan stämmer med registret i husförhörslängden.

Lycka till med slitgörat!

En nyhet är att jag skaffat en ny gadget på min hemsida som visar var mina besökare hör hemma. Klicka gärna på kartan till höger så ser ni hur spridda svenska släktforskare är över världen. Kul, eller hur!?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...