Skall vi kalla våra syskon för våra enmänningar?

Jag ställde för en tid sedan en fråga på flera fora om hur vanligt termen "tvåmänning" är for att beteckna kusiner. Skälet till min fråga är att jag använder programmet The Complete Genealogy Reporter - TCGR - för att skriva släktböcker. Programmet fungerar så att det utifrån den Gedcom-fil man har kan skriva ut en komplett släktbok på valfritt språk. Det går till så att det finns en speciell språkfil för varje språk. I den filen definieras hur olika släktskap skall beskrivas och sedan fixar programmet texten.

Jag hade irriterat mig på några småfel i den svenska versionen så jag har tagit som vana att meddela företaget sådant för att få det korrigerat. Oftast reagerar man omedelbart och ger ut en ny version av programmet som man kan ladda ned. Den här gången hade jag reagerat dels på att man använde termen "fyramänning", vilket jag menade borde vara "fyrmänning", dels att man kallade kusiner för tvåmänningar. Programmet låter en visserligen välja mellan att använda termerna "kusin, syssling, brylling, osv" och "enmänning, tvåmänning, tremänning, osv", men jag ville kalla kusin för kusin, men ändå använda "tremänning, osv".

Jag var här inte överens med Nigel Bufton som producerar programmet. Han menade att han hade fog för termen "tvåmänning" i flera svenska källor, bl.a. Wikipedia. Det här föranledde mina egna efterforskningar i frågan.

Resultaten av mina undersökningar är följande:

Det finns mycket riktigt två skilda system för beskrivning av släktskap. Det är dels systemet med x-männing, dels det system som vi väl kan kalla "syssling osv". Den mest extrema åsikten är den att man inom genealogin bör använda systemet x-männing fullt ut för att undvika missförstånd. Således blir syskon=enmänningar, kusiner=tvåmänningar, sysslingar=tremänningar osv.
Givetvis finns en logik i detta och syftet med denna logik kan synas gott, men det fjärmar sig definitivt från allmänt språkbruk.

En dominerande användning av termerna är att man använder "syskon" och "kusin" i svenska språket. På några få platser i Sverige förekommer termen "tvåmänning" dialektalt. När vi kommer till följande led i släktskapskedjan förefaller emellertid varianterna vara oändliga. Detta framgår exempelvis av en diskussion på Anbytarforum i frågan. Det är just av det skälet som jag föredrar systemet "tremämänning osv." framför de mer fantasifulla "syssling, brylling,osv." Dessutom framgår det av diskussionen att man inte har samma uppfattning om ordningen mellan syssling och brylling i alla dialekter.

Ett problem som visserligen kvarstår är att man i vissa landsändar har antagit den utländska vanan att kalla alla släktingar längre bort än syskon för kusiner, vilket naturligtvis kan orsaka missförstånd. Där har vi för övrigt samma problem med "farbror, faster, morbror, moster" som i andra kulturer ges mycket vida betydelser, medan de mest fundamentalistiska svenskarna inte ens vill kalla sin farbrors hustru för faster utan tillägget "ingift".

Resultatet av detta har blivit att programmet TCGR från och med nu, vid sidan av de tidigare inställningarna, även ger valmöjligheten "kusin, tremänning, osv." som jag själv föredrar.