Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

måndag 9 oktober 2017

Vilka är vi i gruppen

Facebook har utökat analysmöjligheterna för sina grupper ganska avsevärt under senare tid. Jag tänkte att det kan vara intressant för er att få ta del av en del statistik om vår grupp. Tråkigt nog kan man inte se statistik för vissa storheter på längre sikt än 60 dagar, men det är ändå en del intressant som kommer fram.

Som ni vet vid det här laget så har vi ju sprängt 10 000-vallen i medlemsantal. 65,5 % av medlemmarna är kvinnor och 34,3 är män. 0,1 % tillhör så kallade ”anpassad könstillhörighet”. Majoriteten av medlemmarna är över 45 år (79,4 %) och ganska jämt fördelade mellan åldersspannen 45-54, 55-64 och 65+, med en mycket svagt stigande andel med ålder. Den manliga andelen ökar emellertid något med ålder så i den äldre gruppen är andelen män 40 %.

Givetvis är en förkrossande majoritet från Sverige (9 244) med Norge (335), Danmark (209) och Finland (69). USA är det största landet utanför Norden (61). De svenska medlemmarnas bostadsort följer nästan exakt landets befolkningsfördelning. Personligen är jag lite besviken över att så få i det mycket släktforskningsintresserade Dalarnas län har funnit vägen till gruppen. En mycket glädjande uppgift är att hela 7 939 medlemmar är benämnda som aktiva. Aktiviteten är lägst under fredag eftermiddagar.

Medlemstillströmningen är stadigt uppåtgående och tillströmningen är kraftigast under hösten och under de första månaderna varje år med en stark nedgång under sommaren. Detta är emellertid beroende av vädret. Av de medlemmar som ansöker om medlemskap avvisas 10 % eller något mindre av olika skäl. Detta för att undvika oönskad aktivitet i våra flöden. Mycket få medlemmar blockeras – endast 42 personer under alla år gruppen existerat.

Hoppas detta är intressant för er som är förtjusta i sådan ”onyttig” kunskap.

måndag 3 juli 2017

En ny släktgren är funnen i samverkan mellan två släktforskare

Åke Holmberg har bidragit som gästskribent här vid två tillfällen tidigare dels med "En släkthistoria från Västar Ryds socken", dels med texten "Ibland är det bra med sökbara databaser för släktforskning".
Den följande texten har han sammanställt i samarbete med Monia Jansson, som visat sig tillhöra en för honom ny gren på släktträdet.


EN NY SLÄKTGREN FUNNEN

av
Åke Holmberg och
Monia Jansson


För några veckor sedan blev jag kontaktad av Monia Jansson som börjat släktforska, jag måste erkänna att hon söker sig fram till viss information via Internet, klokt säger jag. Via det har hon hittat en av mina artiklar ”En intensiv resa i indexerade arkiv” publicerad här på "Släktforskning för Noviser". Där beskrev jag hur jag hittat några av mina Holmbergare och i den artikeln finns Knut Ferdinand Holmberg med. Ja, jag vet att det finns mängder av felaktigheter i andrahandskällor och felaktigheterna sprids, men det ger i alla fall en fingervisning åt vilket håll man skall titta och man kan kontrollera fakta mot källorna. Men det är inte vad denna artikel skall handla om, utan om Knut Ferdinand Holmberg - Monias ana – ättling till vår gemensamma ana Christian Holmberg född 1703.

Knut Ferdinand föddes 1862 i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm i en skara om 8 barn. Föräldrarna var Urmakarmästaren Mathias Oskar Holmberg och Gustafva Charlotta Andersson, som då bodde i kvarteret Trivia, som gränsar mot Järntorget. Hur Knut Ferdinand uppväxts var i Stockholm vet jag väldigt lite om, men han verkar tidigt ha kommit i klammeri med rättvisan. 11 år, vilken gangster!
Lite kuriosa - Drottninggatan 63 är bohagshuset mitt emot PUB.

Nya Dagliga Allehanda 1874-01-14 ifrån tidningar.kb.se

I vilket fall finns följande dokumenterat om honom i Stockholm.Enligt mantalsuppgifter 1870 för Stockholm bor han hos föräldrarna på Köpmangatan 5 i Gamla stan, I Sveriges befolkning 1880 i Adolf Fredrik församling, (notering Int. å Seraf. Laz.) och anges som dräng. I rotemansarkivet finns han 1881-1886 angiven som förgyllningslärling boende ensam i Hedvig Eleonora församling och där 1886 ”borttagen” (utflyttad).

1886 inflyttad till Gräsmark från Hedvig Eleonora och anges som ståltrådsbindare och förgyllningslärling, bosätter sig i Gräsmarks sn, Värmland. Där sammanvigdes han 1887 med Kristina Persdotter född 1858 i Lekvattnet och där i Gräsmark fick de 2 barn tillsammans, Augusta Josefina födds 1887 och Karl Fritiof födds 1889, dör samma år. Men man kan ju undra vad som driver en 24 åring att flytta tvärs över Sverige mitt i iskalla vintern 1886, för det är i november han är inskriven i sockenboken.

I husförhöret AI:29 sidan 109 anges också att han genomfört beväringstjänst, så han var inte vid detta tillfälle berövad sina medborgliga rättigheter (straffad). I husförhöret AI:30 sidan 248 anges i notering, att Kristina är ”Gift med Ståltrådsbindaren Knut Ferdinand Holmberg som 1894 övergivit hustrun”, och denna notering följer hustrun Kristin i många år och denna notering ”gift med Knut Ferdinand Holmberg” har hon fram till sin död 1937. Tyvärr saknas sidorna för obefintliga 1894, så vi får inte veta riktig var Knut Ferdinand är.

Men Knut Ferdinand är i Norge! Där har han träffat Mina Eugenia Schanke, som han 1892 får en son med, Knut Eugen. Alltså är han redan 1891 i Norge och har övergivit sin hustru Kristin.

Rikshospitalet prestekontor kirkebøker s. 154

Men något par blir han och Mina aldrig, för hon gifter sig 1893 med Kristian Larsen i Oslo.

Men för Knut Ferdinand går det allt sämre. Han döms 1895 till fängelse och straffarbete på 6 år och 6 månader för förskingring, med får straffet nerkortat till 3 år och han får avkänna sin tid på Tromsö lag.

Oslo politikammer, Kriminalavdelningen s.11

För säkerhetskull kollade man med Svenska polisen att Knut Ferdinand var Knut Ferdinand.

Okänd källa

Likväl som idag som då, har myndigheterna lite koll även över lösdrivarna. Men i detta fall är det roligt att få ett ansikte på ett namn, tilltrotts att det kommer ifrån polisen och det ger mej i alla fall det äldsta ansiktet av denna släktgren.

Vad som händer med Knut Ferdinand efter frigivningen från fängelset är i dunkelt. Med Knut Ferdinand dödförklaras 1939. Notering, Gift med Kristin Persson i Långkärr (308), övergivit sin familj drivit omkring i Norge sedan 1890, dödförklarad 1939. Troligen efteråt (annat bläck) har någon skrivit dödsdatum till 1902 30/11. Vilket nog är mer närmare sanningen.

Arkiv Digital Gräsmark Församlingsbok AII:6 sidan 795

För sonen Knut Eugen (Larsen) går det bättre, för han gifter sig och får 3 barn. Monia är en av alla hans ättlingar och det är Monia som har bidragit med allt bildmaterial och jag har bara verifierat att Knut Ferdinand är Knut Ferdinand och sammanställt denna artikel.

måndag 17 april 2017

Kvalitet eller kvantitet - viktigt inte bara för släktforskare


Den senaste av de alltid lika välskrivna och läsvärda texterna av Ted Rosvall handlar denna gång om Ancestry’s senaste tillägg till deras databaser – 12 miljoner poster med döda under perioden 1840-1942. Ted testar den nya databasen och finner att den trots ett antal ofrånkomliga felaktigheter ändå är ett oerhört värdefullt tillskott till släktforskningen. (http://www.genealogi.se/blog/entry/tolv-miljoner-nya-doeingar)

Han ställer emellertid frågan varför Ancestry valt att använda SCB’s avskrifter, som ju är en andrahandskälla, när man har tillgång till Genlines gamla avfotograferade filmer. Han menar att Ancestry skulle ha kunnat fråga någon kunnig svensk specialist på släktforskning innan man tog detta beslut. Ted menar att användning av bilderna av originalmaterialet hade gett färre felaktigheter.

Jag har några funderingar över detta och kanske några förklaringar till Ancestry’s beslut. Jag tror nämligen inte att det beror på okunskap eller tanklöshet utan på företagsekonomiska och marknadsmässiga överväganden – områden som jag förutsätter Ancestry har storkompetens inom.

Till en början så är det inte säkert att tolkning och indexering av de avfotograferade filmerna hade gett mindre fel. Vi vet att Ancestry vid indexering av Genlinematerial tidigare anlitat kinesiska företag för detta. Det förekommer flera bud om var i Asien man gjort arbetet, men jag litar här till de uppgifter jag fått direkt från Ancestry. Alla som använt dessa indexerade databaser vet hur tokigt det kan bli när personer som har bristande kunskap i svenska språket och om svensk namnskick och dessutom skall läsa gammal handskrift utför det. Det kan vara ett skäl till att Ancestry valt att använda de mer lättlästa SCB-utdragen denna gång. Jag tror emellertid inte att detta är huvudorsaken.

På grund av ovanstående skäl kommer naturligtvis kostnaderna för indexeringen att bli mycket lägre om man använder de mer homogen SCB-utdragen än om man använder de fotograferade filmerna. Kompetensen hos det indexerade företaget behöver inte vara så hög och det går fortare – således får man fler anbud på sin förfrågan och det blir billigare.

Det avgörande skälet tror jag emellertid är det marknadsmässiga. Samhället genomsyras idag även inom avsevärt viktigare områden än släktforskningen och i stora delar av västvärlden av att man prioriterar kvantitet framför kvalitet. Min egen erfarenhet kommer från universitetsvärlden, där detta är en markant utveckling. Där belönas de lärare som sänker kraven på studenternas kunskaper för att öka genomströmning och antalet examina. Där graderas de högskolor högre som kan producera flest publicerade artiklar, trots att alla forskare vet att mycket bara är samma alster som med små variationer skickas runt och där kvalitén ofta är undermålig. Den kände historieprofessorn Dick Harrysson har skrivit några skrämmande berättelser om hur han blir kritiserad av sina överordnade för att han avkräver sina elever historiekunskaper för att godkänna dem. (https://www.svd.se/dick-harrison-hogre-utbildning-ar-ett-haveri)

Vad har nu detta att göra med Ancestry? Jo – det absolut viktigaste för Ancestry och deras konkurrenter är att få marknadsandelar och det får man genom kvantitet – att ha flest poster i sina databaser. ”Men” - säger ni då – ”nog vill väl vi släktforskare att uppgifterna skall vara korrekta?” Givetvis är det att föredra för de flesta och primärt för några, men hur viktigt är kvantiteten och enkelhet i förhållande till kvalitén ur framgångshänseende på en konkurrensutsatt marknad? Och – vad får det kosta? Ancestry’s analytiker vet säkert genom erfarenhet att för tillräckligt många av deras kunder är det viktigare att hitta en uppgift än att den är garanterat korrekt. Om man skall vara lite kritisk så bygger ju hela konceptet med att man byter anor på just detta att det är enklare att forska genom att lita till en uppgift som någon annan tagit fram, än att traggla sig igenom kyrkboksmaterialet själv.

Har vi detta i tankarna, är kritiska och kontrollerar allt i primärkällorna så är det bara att tacka Ancestry för ytterligare 12 miljoner poster från en tidsperiod som vi har problem med.

tisdag 14 mars 2017

Att begära familjeuppgifter från arkiven

Jag har under de senaste veckorna sökt så kallade familjeuppgifter i de svenska arkiven, vilket var lite knepigare än jag trodde, men ändå lyckades när jag visste hur man gör.

Med familjeuppgifter menar jag främst vigslar och skilsmässor. Inblandade platser för mig var Göteborg med omnejd samt Tranås. Det handlade om såväl borgerliga, som kyrkliga vigslar, samt skilsmässor från olika tidpunkter.

Jag började hos Tingsrätten i Göteborg, som tidigare hette Rådhusrätten fick jag veta. Damen i arkivet var mycket hjälpsam, men kunde inte hjälpa mig utifrån enbart namn och personnummer. Deras eget arkiv i pappersform är nämligen upplagt enligt datum och dom- handlingsnummer. Utan detta kunde de inte hjälpa mig. Jag fick emellertid ett telefonnummer till Äktenskapsregistret hos Skattemyndigheten där jag skulle kunna få alla korrekta uppgifter om datum och dom-/ärendenummer i förekommande fall.

Sagt och gjort. Med lista över de personer det gällde ringde jag upp och blev återigen mycket väl bemött. Resultatet blev en lista med datum och/eller domnummer för alla de händelser jag sökte – antingen det var vigslar (borgerliga och kyrkliga) eller skilsmässodomar. Åter till Tingsrätten i Göteborg där man tog fram allt det man hade i sitt analoga arkiv, vidimerade originalen och skickade till mig per post. Detta kostade inte ett öre trots många steg för handläggaren i fråga. Jag fick också en lista på handlingar som var så gamla att de hunnit skicka dem till Riksarkivet/Landsarkivet i Göteborg.

Nästa anhalt var en församling i Göteborg för att finna ett vigselbevis. Nu var det lite knepigt eftersom det endera kunde vara registrerat på den församling där vigseln skett eller på kvinnans bostadsförsamling. Hur som helst var det ändå så gammalt så även det hade skickats till Riksarkivet/Landsarkivet i Göteborg.

Nästa jag kontaktade var Säby församling i Tranås där man åter var hjälpsam, men meddelade att man skickat dessa gamla handlingar till Riksarkivet/Landsarkivet i Linköping, som ligger i Vadstena.

Så var det Riksarkivets tur för mig. Nu hade jag gjort misstaget att jag redan efter första hänvisningen ringt till arkivet för hjälp och fått det. Så småningom blev det fyra kontakter eftersom fler myndigheter hänvisade hit. Alla var emellertid hjälpsamma utom en kvinna som tyckte att jag gott kunde beställa på Internet och inte besvärat henne. Fjärde beställningen gjorde jag därför på Internet, vilket funkade bra när man hade lärt sig hur det fungerade från tidigare telefonsamtal. Riksarkivet tog emellertid bra betalt för dessa kopior – 125 kronor för varje vidimerad kopia.

Sammanfattning


Det räcker inte med namn och personnummer för att finna äktenskapshandlingar. Man måste börja hos Äktenskapsregistret hos Skattemyndigheten för att få de sökbara uppgifterna (Tel: 010 574 93 00)

Allt finns inte i de analoga registren hos myndigheten i fråga utan de äldre har sänts till Riksarkivet/Landsarkivet

Man kan dels ringa till Riksarkivet, dels beställa handlingar via Internet

Kyrkliga vigslar kan ha registrerats endera i församlingen där de skedde, eller i kvinnans församling

Riksarkivet tar betalt för sina tjänster

måndag 13 februari 2017

DNA-resultat ger mig massor av arbete



Jag kan i min pappersforskning följa min faderslinje hela vägen till 1500-talet, vilket är väldigt glädjande naturligtvis. Det finns emellertid en hake. Min farfar är i alla officiella källor okänd och han är ju början på hela anlinjen. Det enda som jag kan stödja mig på att han verkligen är min farfar är att han påstår det själv – eller snarare han påstod det nära inpå sin död. Han erkände då för sin son, min eventuelle halvfarbror, att han hade en son före äktenskapet. Han fick kommunicera detta med lappar eftersom han förlorat talet efter en stroke. Han visade också sin son bilder och tidningsurklipp som han samlat under åren avseende min far och sin ungdoms älskade – min farmor. Tråkigt nog avslöjade aldrig min farmor huruvida det var sant och på hennes sida av släkten är man inte helt övertygad om detta. Att han hade ett förhållande med min farmor ifrågasätts inte av någon och av något skäl tog hans far honom på en lång resa till Tyskland under samma tid som min farmor vistades på ett hem för fina flickor som hamnat i olycka på Kungsholmen i Stockholm. Så är alltså läget.

Jag har tagit både FamilyFinder-test och en Y37-test hos FamilyTreeDNA med förhoppningen att komma närmare sanningen. Hittills har jag bara insett problemets komplexitet. Det förhåller sig nämligen så att fram till nu har jag inte funnit en enda person som jag enligt pappersforskningen kan dela den obrutna Y-DNA-linjen med. Jag missade möjligheten att testa min påstådda halvfarbror innan han gick bort och han har inga söner. Visserligen har jag inte kommit längre tillbaka än till mitten av 1800-talet när det gäller att finna möjliga y-linjer som kan sträcka sig in i nutid, men det är oerhört tidskrävande och för varje generation blir det värre.

Jag har emellertid märkt en stor anhopning av FamilyFinder-släktingar från Halland, Skaraborg och Älvsborgs län. Dessa är inte från min mors sida även om en liten gren skulle ha kunnat förvirra sig dit. Däremot härstammar en gren på min förmodade farfars sida från just Skaraborg och inte långt från gränsen till Halland. Det är framför allt en skinnberedarsläkt med namnet Klingert - med namnvarianter - som var verksamma såväl i Ulricehamnstrakten som i Skaratrakten. Namnet kan härledas till Stephan Christian Kleingärtner som invandrade från Mecklenburg till Stockholm i början av 1700-talet. Förekomsten av alla FF-matchningar i dessa trakter skulle kunna härledas till denna släkt.

Jag inser nu att det skulle krävas ett enormt arbete att bena upp detta. Bara att försöka finna nu levande möjliga personer med samma Y-DNA är ett oerhört arbete. Att sedan börja rota i alla anättlingar till en förmodad ana i Västsverige grundat på en stor mängd FF-matchningar i området är närmast oöverstigligt. Speciellt som de flesta inte presenterar egna släktträd på Ftdna.

Min vädjan är således att om någon läsare vet att de är ättlingar till Anders Jonsson Sågmester i Gruvriset i Norrbärke eller hans farfar Anders Finne i Övre Starbo i Norrbärke så hör av er. Likaså om släkten Klingert skulle råka dyka upp i era västsvenska släktträd så hör av er till mig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers