Ett bortackorderat fosterbarn - hans livshistoria

Nils, t.v. med fosterföräldrarna Oskar och Frida

Den 2 juli 1921 födde Karin Linnea Granath en son på en inrättning för kvinnor som ”råkat i olycka” på Kungsholmen i Stockholm. Fadern var troligen inte okänd, men hemlighölls. Karin kom från orten Ljusnarsberg i norra Västmanland och familjen var välsituerad och ansågs tillhöra de finare familjerna på orten. Karins fader var stationsskrivare och ansvarig för järnvägsstationen på Bergslagsbanan. Modern kom från den i trakten välkända släkten Adler. De hade det gott ekonomiskt och bodde i en vacker villa med torn nära arbetsplatsen vid älvens strand. Karin var äldsta barnet och hade två systrar och en broder. Pojken döptes till Nils Erik och fick moderns efternamn men lämnades sedan bort som fosterbarn. Som var vanligt administrerades utackorderingen av den lille genom moderns hemkommun Ljusnarsberg. Pojken var min far.

Den femte oktober 1921 finner jag Nils Erik i Långtora socken i Uppsala län. Han är där fosterbarn i Jädra by hos snickaren Ivar Julius Gorell och hans hustru Ida Öström. Paret har fyra egna döttrar i åldern mellan fyra och fjorton år. De har även fostersonen, den sexårige Karl Ragnar, vars föräldrar var okända och som kommer från Adolf Fredriks församling i Stockholm. Min far kommer till familjen i oktober 1921 och är då tre månader gammal. Karl Ragnar lämnar familjen i slutet av 1924 och flyttar till Kungsholmen. Kanske lämnas han tillbaka till barnhemmet. Min far lämnar familjen i november 1922 och han är då knappt ett och ett halvt år gammal. Han flyttas till Nora Bergsförsamling i Örebro län. Familjen Gorell tar till sig den två månader gamla fosterdottern Maria Ingrid Linnea Aspenberg året efter min far flyttar. Troligen från samma institution på Kungsholmen där min far föddes. Maria avlider dock i början av december samma år. Av naturliga skäl hade min far inga minnen av den här tiden och det är tveksamt om han ens kände till att han bott hos familjen Gorell. Han har berättat att han länge hade en skräck för stora svarta bilar, som han mindes kom och hämtade honom, men det kan vara ett senare minne.

Nästa plats jag återfinner min far på är i Västra Öskeviksby i Nora Bergsförsamling i Örebro län. Öskevik är grannbyn till Tolvsbörd där han slutligen växte upp och där även jag tillbringade min barndom. För de litterärt bevandrade kan jag berätta att det är från Öskevik som Sigge från Siggebohyttan i Pelle Svanslös kom och där hästarna gick med ånga på vintern.

Det var till torparen Karl Gustav Runn och hans hustru Sofia Matilda Eriksson som han kom i mitten av november 1922. Paret Runn hade dottern Astrid Maria, fjorton år gammal och sonen Gustaf Valfrid, tolv år gammal. Den lilla torpstuga de bodde i var mycket enkel, men numera är den renoverad till ett pittoreskt sommarställe.

Öskeviksby - Runn /Google maps/

Min far talar med värme om familjen och han har som vuxen även haft kontakt med grannarna som minns hans barndom. Två år senare när min far var två och ett halvt år gammal avlider dock fostermodern endast 39 år gammal av blodgång. Det var 1923 och fosterfadern var då 42 år gammal. Hur han klarar sig är en fråga, men troligen är de egna barnen till stor hjälp. 1925 tar han emellertid hjälp av hushållerskan Jenny Alvina Karlsson. Hon är tjugofyra år gammal och har ett utomäktenskapligt barn - den drygt ettåriga Gunvor Elisabeth. Nu är det slut på friden för min far.

Kommunens rättrådiga styrande får för sig att det kanske förekommer andra aktiviteter mellan fosterfadern och hushållerskan än bara ett anställningsförhållande och sådan synd kan man inte ta på sitt ansvar att en utackorderad pojke får komma nära. Han kan skadas av detta. Min far måste flyttas till en annan familj och det snabbt, det vill säga redan inom några månader. Hushållerskan inser att klimatet i byn inte är till hennes fördel så hon flyttar till Fellingsbro en månad senare. Min tro är att det är från denna flytt som min fars minnen av stora svarta bilar kommer. Han var fyra och ett halvt år gammal och måste nu lämna en familj som han älskade och som var den enda familj han kände. Han återkom ofta till detta när han berättade om sin barndom.

Han flyttades emellertid inte så långt. Det nya hemmet låg sex kilometer bort och är numera bara sex minuters resa med bil över skogen. Han togs nu som fosterbarn hos bonden och kolaren Oskar Anderson och hans hustru Frida Eulalia Persson i Tolvsbörd i Järnboås socken. Det var här han blev kvar under resten av sin barndom och hade ett ganska gott liv. Tio år senare fick han en fosterbror när den tio år yngre Åke Lennart Eriksson kom till familjen. Barnen fick en traditionell uppfostran präglad av delvis religiösa värderingar. Fostermoderns släkting i granngården var söndagsskollärare av den gamla svavelosande sorten som utmålade eviga straff och utsikt att brinna i helvetet för de barn som inte följde den smala vägen.

Tolvsbörd,  /Flygbilder-AD/

Det visade sig att Nils var mycket begåvad och älskade skolan och att lära sig saker. Speciellt svensk historia var ett favoritämne. När det var dags att välja bana efter sjätte klass försökte läraren övertala föräldrarna att Nils nog borde få "läsa vidare" som det hette. Nu var det ju fullständigt otänkbart att man skulle "kosta på" ett fosterbarn, dessutom vore det att förhäva sig att tro att man var ämnat för annat än kroppsarbete så det fick bli det sjunde året i skolan och därefter olika kroppsarbeten och sedermera arbete på ortens järngjuteri. Nu var det ett arbete som passade ganska bra eftersom Nils visade sig vara en sjusärdeles kraftkarl. Han arbetade också en tid på järnvägen, men snart kom militärtjänst och kriget med beredskapsplacering i Värmland vid norska gränsen. De var där han träffade sin hustru – min mor.

Mina föräldrar gifte sig 1944 och jag föddes vid krigsslutet 1946. Vi bodde hos min mors föräldrar i Norra By i Eda församling i en enrummare på övervåningen och min far arbetade på pappersbruket. 1948 blev emellertid den älskade fostermodern Frida allvarligt sjuk och mina föräldrar flyttade hem till Tolvsbörd för att vårda henne. Hon avled i maj 1948 till stor sorg för oss alla. Relationen till fosterfadern Oskar hade väl aldrig varit särskilt god och inte blev den bättre efter att hans godhjärtade hustru gått bort. Han insåg emellertid vid 65 års ålder att han inte kunde sköta gården utan sålde den till min far mot att han fick ”undantag” under resten av sitt liv. Han bodde under resten av sin levnad fritt i en enrummare på vår övervåning och "hade även maten", som det hette.

Tiden som småbrukare och fabriksarbetare på ett cementgjuteri blev hård och ekonomiskt svår för familjen. 1950 fick jag en broder. Vid den tiden hade min far börjat odla sina intellektuella förmågor. Det gjorde det genom att engagera sig politiskt. Att det var för socialdemokraterna var naturligt eftersom han var mer arbetare än bonde och Socialdemokraterna och Bondeförbundet var de val som stod till buds i vår samhällsklass. Högermän var endast direktörer och likvärdiga och Folkpartiet var partiet för de frikyrkliga. Det fanns visserligen en kommunist i socknen, men han var något av en eremit och byggnadsmålare. Helt naturligt blev skolfrågor min fars stora intresse och snart satt han i skolstyrelsen i kommunen och blev även tillsyningsman för kommunens skolor. Hans förmåga att läsa in sig på tjocka utredningar och hans förmåga att bena upp och strukturera svåra frågor gjorde att han snart satt i snart sagt varje tillgänglig nämnd i kommunen. Samtidigt arbetade han vidare på cementgjuteriet, men när det inte kunde bära mer än ägaren själv bytte han arbete och blev skogsarbetare för kyrkan.

Jag minns från barndomen hur han kom hem smutsig och trött på eftermiddagen, tvättade och rakade sig i ett gult emaljerat handfat med grön bård som stod på en stol i köket. Han gick sedan i rummet och efter någon halv timma kom han ut iklädd kostym, vit skjorta och slips och doftade av Keratin hårvatten. Han tog på sig sin ulster och sin Homburghatt och på en kort tid hade den smutsige och trötte skogsarbetaren förvandlats till den respektingivande kommunalmannen. Han hämtades oftast upp av någon av Högerpartiets politiker eftersom han aldrig skaffade sig körkort, än mindre bil. Dock hade han en moped - en fin NSU Quickly Lyx. Hans politiska karriär kröntes av att han blev kommunalnämndens – numera kommunstyrelsens – ordförande i kommunen.

Han slutade emellertid som politiker i och med kommunsammanslagningen 1965 och en vän som var chef för arbetsförmedlingen lockade honom att börja arbeta inom organisationen. Det var på den tiden när man inte kunde få anställning där på enbart akademiska meriter utan främst livserfarenhet var meriterande. Han blev så småningom chef för förmedlingen i Laxå och sedermera Kumla där han stannade till sin pensionering. Det politiska intresset tog emellertid aldrig slut och han blev en sorts ”senior advisor” till de yngre styrande politikerna i kommunen samtidigt som han engagerade sig i att bygga upp en väntjänstverksamhet för pensionärer i kommunen. En verksamhet där man utan kostnad hjälpte varandra med det man var bra på – allt från deklaration till snöskottning och att fixa tekniska problem. För min fars del blev det mest att hjälpa till med pappersarbete och myndighetskontakter som många gamla upplevde som besvärligt.

Han avled hastigt, men stilla 2009, 87 år gammal, när han satt och förberedde ett föreningsmöte där han var ordförande, medan hans sambo kokade kaffe i pentryt vägg i vägg.

Hans biologiska familj följde honom på avstånd under livet och jag minns hur min mor och jag inbjöds till Kopparberg någon gång om året till vad vi upplevde som inspektion. Min far nekade att komma med eftersom han menade att dög det inte då han behövde dem så fick det vara. Det var en speciell upplevelse att sitta i det vackra rummet och bli ”inspekterad” av sin farmors mor under någon timma. Maken visade sig aldrig vid dessa tillfällen. 

Uddenäs - Kopparberg

Min farmor var gift och bodde i Stockholm. När sedermera min farmors make dog bjöd hon in oss till Stockholm årligen under några få år. Vi fick ett kuvert med pengar och skickades till en restaurang som hon bokat bord på. Själv deltog hon inte av rädsla för att någon hon kände skulle få syn på henne och undra vilka vi var. Min far deltog och hade kanske förhoppningar om att få någon djupare kontakt på gamla dagar, eller åtminstone få veta vem hans far var, men jag tror tillfällena blev en besvikelse för både honom och hans mor så mötena upphörde. Båda två var ganska stolta personer och dessutom av naturliga orsaker hämmade inför situationen.

Numera är alla direkt inblandade avlidna och man kan bara gissa sig till vilka moraliska dilemman, besvikelse, skam och ångest som de inblandade upplevt under sitt liv. Detta inkluderar en man som under hela livet trott att han var min farfar och dog med den tron. Om detta är med sanningen överensstämmande vet jag inte. Moderns biologiska släkt ifrågasätter det och inga tecken i min forskning varken bekräftar eller förnekar det. Om detta har jag skrivit tidigare.

Forskningskällor:
 Kungsholm (A, AB) CI:42 (1921) Bild 710 / sid 64 (AID: v254753.b710.s64, NAD: SE/SSA/0011)
Långtora (C) AII:2 (1900-1912) Bild 610 / sid 51 (AID: v125490.b610.s51, NAD: SE/ULA/10868)
Långtora (C) AII:3 (1913-1924) Bild 680 / sid 52 (AID: v186340.b680.s52, NAD: SE/ULA/10868)
Nora bergsförsamling (T) AIIa:9 (1919-1929) Bild 4880 / sid 1533 (AID: v146558.b4880.s1533, NAD: SE/ULA/11098)
Nora bergsförsamling (T) B:7 (1916-1935) Bild 1060 (AID: v146560.b1060, NAD: SE/ULA/11098)

Rättelse: Ursäkta felskivningen vad gäller Nils Eriks dödsår, vilket nu är rättat.

Putte efter pappa .....

Namnskick i äldre tider är en intressant historia. Daniel Johnsson skriver om det på sin blogg i dagarna och jag har ett särskilt kapitel i min kurs om det.

Jag träffade på ett lustigt exempel för någon dag sedan. En nyfunnen femtonmänning i USA skrev och frågade om en ana Johan Johansson som helt plötsligt ståtar med det extra efternamnet Schang och uppträder i husförhöret som Johan Johansson Schang. Han undrade om detta kan vara ett svenskt soldatnamn. Jag trodde inte på det, men gjorde några pliktskyldiga sökningar för att se om det fanns någon vedertagen förklaring till namnet, vilket det ju inte fanns. Jag svarade honom att varken namnet eller stavningen lät svenskt, men presenterade honom en teori om hur det kan ha uppstått.

Johan Johansson var från Grangärde, således mitt i Bergslagens gruvdistrikt. En enkel Googling på Johan Johansson med födelseår 1722 gav flera träffar. Det intressanta var att många hade skaffat sig extra efternamn. Det var namn som Parpala, Birling, Skönberg, Skött, Söör och som sagt - Schang. Det var nog inte så lätt att skilja alla Johan Johansson från varandra. Hade han bott i Göteborg numera hade han väl fått heta Dubbel-Johan. Men frågan var ju var Schang kom ifrån. Där har jag en, ur egen erfarenhet sprungen, förklaring till.

Johan hade troligen många valloner som arbetskamrater och de talade främst franska eftersom de ofta kom från nuvarande Belgien eller norra Frankrike. Jag bor sedan 11 år i Frankrike och heter som ni alla vet Jan, vilket är en variant av Johan, John eller det franska Jean. Det är bara att konstatera att de flesta fransktalande inte kan säga varken Jan eller Johan utan uttalar det just Schang.

Min teori är således att han, när han valde ett ytterligare namn, valde det många ändå kallade honom och att han valde att stava det som det lät. Ibland kan förklaringen vara ganska enkel och jordnära så man kan bilda sig en teori om det om man känner till de lokala förhållandena, vilka som levde där och vilka erfarenheter de hade.

Fotnot: Den något underliga rubriken travesterar på Povel Ramels visa om pojken med öknamnet Putte Fnask.

Ny användbar funktion för användare av Geneanet

Många som använder sig av ett så kallat off-line-program på sin dator vill komplettera med ett träd på Internet för att byta anor med andra eller samarbeta med släktingar – ett så kallat anbytarprogram.

De vanligaste off-line-programmen i Sverige är Disgen, MinSläkt och Genney. De vanligaste anbytar- och trädbyggarprogrammen på Internet är Ancestry, MyHeritage och Geneanet.

Det existerar emellertid problem för de som vill föra över sina resultat med Gedcom från sin dator till sin Internettjänst. Ett problem är att mediafiler som ligger i trädet avlänkas så snart man laddar upp en uppdaterad version av sin Gedcom. Detta gäller inte Geneanet, men väl Ancestry och MyHeritage. Anledningen är att de senare skapar ett nytt träd vid varje uppdatering, medan Geneanet endast uppdaterar det befintliga trädet. Man kan undvika detta problem genom att använda MyHeritage eget off-line-program FamilyTreeBuilder eller, det numera från Ancestry fristående, off-line-programmet FamilyTreeMaker. För användare av de vanligaste programmen kvarstår dock problemet.

Trots den enkelhet till uppdatering av släktträdet som Geneanet erbjuder har man ändå nödgats att ladda upp sina mediafiler (bilder eller dokument) manuellt i webversionen för att sedan länka respektive fil till den individ eller händelse det gäller. Ett ganska tidsödande förfarande. Som nämns ovan har detta visserligen bara behövt göras en gång varefter filen och länken funnits kvar vid uppdatering av trädet med en Gedcom, men det tar emot ändå eftersom det tar tid.

Geneanet erbjuder nu en ny funktion som gör att man kan ladda upp samtliga mediafiler som man lagt in i sitt off-line-program och detta i samband med uppladdningen av en Gedcom. Jag har testat denna nya funktion.

Först och främst måste man ladda ned och använda sig av en speciell applikation för uppladdning som Geneanet tillhandahåller. Efter att ha skapat en Gedcom i sitt off-line-program på vanligt sätt så startar man den nya ”appen” och följer instruktionerna. Det kan vara praktiskt att ge sin Gedcom ett versionsnamn så man vet vilken som är den senaste. Exempelvis Disgen kallar filen bara Dis.ged.

Mo och Go som anges i instruktionen är den franska beteckningen på Mb och Gb. Min Gedcomfil med 12 000 personer är något mindre än 5 Mb. Jag har 2000 profilbilder omfattande ca 800 Mb. Utrymmet räcker således långt.

Nu skall jag erkänna att jag använt Disgen i över tio år och i början var jag inte så kunnig. Detta innebär att en del av mina mediafiler ligger där de inte borde ligga och syns således inte en i Disgen. Det ställer till lite problem då och då vid den här uppladdningen. Uppladdningen stannar nämligen och meddelar att de inte kan finna filen i fråga. Jag får då tre alternativ: ”Leta efter den på min dator”, ”Hoppa över denna fil” eller ”Hoppa över alla” (jag antar att det avser alla som inte kan hittas).

Hur som helst – i de fall där det är lite skumma filnamn eller där det inte är profilbilder eller där jag är osäker så väljer jag ”hoppa över”. Jag kan ju reda ut det och då tas de med vid nästa uppdatering. I de fall där jag vet var filerna finns så väljer jag att anvisa var de finns på min dator. Utforskaren öppnas då och jag kan leta rätt på bilden och välja den.

Eftersom jag har väldigt många bilder så tar det lite tid, men inte mer än vid all annan uppladdning av bilder till nätet, exempelvis till fotoboksprogram. När uppladdningen är klar får jag frågan om jag vill öppna mitt släktträd och det vill jag ju. Nu hade jag lite ologiska förväntningar. Jag inbillade mig att programmet skulle placera mina bilder som profilbilder automatiskt på rätt person i trädet, men det händer inte. Teoretiskt sett skulle det ju vara möjligt, men när jag tänker efter så kan ju inte Geneanet veta om det är en profilbild, en byggnad eller ett familjevapen jag laddat ned – bara att det är länkat till en viss person eller händelse i mitt huvudprogram.

Jag väljer och markerar nu en person i mitt träd som jag vet skall ha en bild, men inte fått någon profilbild i Geneanet. Därefter väljer jag fliken PROFIL och får då upp personens alla detaljer. Direkt under basdata finns en kamerasymbol och där kan det stå ”2 filer tillgängliga” om så är fallet.

Om jag klickar på den länken dyker alla bilder upp som är länkade till personen. Till höger om bilderna står ”Hantera mediafiler – Ändra huvudbilden”. Klicka på den länken och sedan klicka på den bild du vill använda. Det är viktigt att du klickar i just den ordningen. Nu har du ändrat profilbild för personen. Denna ändring kvarstår nu hur ofta du än uppdaterar ditt träd med nya Gedcomfiler. En del arbete första gången således, men sedan är det gjort.

Förutom att jag nu enkelt har fått in alla mina mediafiler i Geneanet så har jag också kunnat konstatera i vilka fall jag har förlorade/felaktiga adresser/länkar i mitt huvudprogram och för vilka personer det saknas profilbilder.

När jag sedan öppnar mitt Geneanetträd på min iPad så uppdateras omedelbart trädet så att alla nytillkomna och länkade mediafiler syns.

Deklaration av relationer och samarbete

Eftersom jag informerar om nyheter från olika leverantörer av tjänster inom släktforskning på denna blogg och på Facebookgruppen med samma namn, samt dessutom har gjort vissa tester och kritiska genomgångar av sådana tjänster så anser jag det vara på sin plats att deklarera min relation till olika företag och organisationer.

Ancestry: Som nybörjare använde jag Genline som senare köptes upp av Ancestry. Under Genlinetiden deltog jag i volontärsarbete med GIDx. Jag använde även Ancestry parallellt med Arkiv Digital till en början. Under den tiden utvecklades en god kontakt med en av de svenska representanterna för företaget, som för övrigt var grundare av Facebookgruppen "Släktforskning". Jag publicerade regelbundet företagets pressreleaser på min blogg och följde upp nyheter med referat. Jag har ett basabonnemang som är vilande. Vid ett tillfälle fick jag som gåva en DNA-test som jag inte kunde ta del av resultatet av eftersom jag inte är betalande medlem i Ancestry.

MyHeritage: När företaget stod i begrepp att etablera sig i Sverige blev jag kontaktad och hjälpte till med information om hur den svenska marknaden såg ut och vilka andra aktörer som fanns. Jag fick då god kontakt med den dåvarande Sverigansvariga personen och publicerade regelbundet deras pressreleaser på min blogg. Jag skrev även vid något tillfälle på MyHeritage-bloggen och fick positiva omnämnanden för mitt engagemang för nybörjare där. Under en tid fick jag gratis prova deras största abonnemang, men har idag inget eget träd på tjänsten, som är aktivt. Eventuellt kan någon gammal version som jag använt för testning finnas kvar utan min vetskap. Under några år fick jag en Julhälsning i form av ett bokmärke, noteringsbok eller annan trevlig reklampresent.

Geni: Jag har genom en anättlings uppladdning en mindre gren av min släkt där och har då ett gratis basabonnemang. Jag har vid något tillfälle försökt radera mitt bidrag, men det går inte eftersom det är länkat till Världsträdet. Geni är idag starkt anknutet till MyHeritage.

Geneanet: Jag blev tidigt gratismedlem i tjänsten eftersom jag gillade deras ”affärsprincip” och när man sökte medlemmar som kunde hjälpa till att översätta hemsidan till svenska från franska så anmälde jag mig som volontär och lade ned ganska mycket arbete på detta. Jag kom att bli god vän med den dåvarande Sverigeansvarige och när han föreslog att vi skulle göra en kort introduktionsvideo till släktforskning tillsammans så nappade jag på det. Man hade redan en fransk version på sin sajt. Geneanet har också tidigare länkat nyheter från min blogg på sin hemsida och jag har förmedlat nyheter om tjänsten i mina kanaler. Jag har fortfarande ett fritt premiumabonnemang på Geneanet och använder det som min huvudsakliga tjänst för att låta andra ta del av mitt träd.

Släktdata: Jag har genom åren blivit vän med en av de tongivande för tjänsten och man har länkat till min blogg från hemsidan.

DIS: Disbyt var en av de första delningstjänster jag använde mig av och jag har haft mitt träd där fortlöpande. Jag skäms lite att erkänna att jag inte uppdaterat tillräckligt frekvent. Jag har värdefull kontakt med en av utvecklarna inom DIS och varit behjälplig med vissa kunskaper vid utvecklingen av den nya versionen av Disgen, vilket gjort att jag har ett fritt abonnemang på den färdiga versionen. Under en tid länkades nyheter från min blogg på framträdande plats på DIS hemsida och finns fortfarande kvar men nu med en mer blygsam placering. Disgen är fortfarande mitt huvudsakliga släktforskningsprogram.

MinSläkt: Som nybörjare använde jag programmet och har fortlöpande rapporterat om nyheter via mina kanaler. Jag har erhållit ganska mycket trafik från Dannberg Datas hemsida till min blogg.

Genney: Redan för många år sedan kom jag i kontakt med programmets designer och bidrog med blygsamma synpunkter. I arbetet med den slutliga versionen hade jag förmånen att göra vissa tester av samma slag som jag gjorde vid utvecklingen av Disgen och som rörde överföring av data mellan olika program. Jag hade då tillgång till en testversion, som sedan övergick i ett fritt abonnemang på den färdiga versionen. Jag använder programmet parallellt med Disgen.

Arkiv Digital: Jag har använt företagets tjänster sedan starten. Då jag utvecklade min kurs fick jag nyttja material från såväl Genline som Arkiv Digital. AD har också varit vänliga att skänka en tids abonnemang till Facebookgruppen ”Släktforskning för novisers” 10 000e medlem.

SVAR: Inga relationer, men jag har använt tjänsten någon gång.

TCGR: Nigel Bufton’s produkter har jag använt under många år och jag har vid ett antal tillfällen föreslagit grammatiska förändringar i den svenska narrationen av släktböcker, samt pekat på några anomalier i det sätt som Gedcomfiler från MinSläkt och Disgen har tolkats.